Olyckan - min brutna arm

Det som skulle komma att bli en rolig och fullspäckad vecka, slutade med sjukskrivning, en extremt lugnare första vecka med bara några få to-dos och sedan några veckor med tålamod och återhämtning från olika håll och kanter.


Det är flera som frågat vad som hänt min arm och vad jag gjort. Jag tänkte därför delge mig vad som hände den där lördagen när jag skulle vara superledig med min man.


Fredagen den 15 oktober åkte jag och Viktor upp till Sälen för en långhelg med stugmys. På fredagskvällen åt vi på Pinchos och sedan spelade vi lite spel och såg på film uppe i stugan. På lördagen tog vi lite sovmorgon innan vi packade väskorna för en lättare vandring på 9km. Vi kom ungefär 1,6 km varav 400-500 meter upp på fjället då jag halkar på en spång och tar emot mig med vänsterhanden. Den smärtan som där och då strålade igenom mig hade jag aldrig tidigare känt och det hela slutade med att jag hade brutit armen. Som tur var hade vi precis gått förbi två läkare som kom springandes och hjälpte mig. Evigt tacksam för det. Kvinnan såg direkt att armen var bruten och ringde ambulans som var på plats efter ungefär 20-30 minuter.


När jag väl kom till akuten inne i Mora gick det fort tycker jag, eller snarare det hände något hela tiden. Jag var inne strax efter 13.00 och snabbt, tycker jag, hade de gjort en första röntgen och efter det "drog" de benet rätt. Det är svårt att förklara, inget ben stack ut men det hade liksom hoppat åt sidan om man säger så från där det var av. När de skulle dra tillbaka benet på sin plats så fick jag både morfin, lokalbedövning, något muskelavslappnande och lustgas ÄNDÅ (notera detta) så grät och skrek jag av smärta.. Helt.. Sjuk.. Efter flera minuter fick jag i mig lustgasen och tillslut så var jag som bortdomnad och andades normalt (har minneslucka, sen om det bror på allt jag hade i mig eller chock vet jag inte).


Efter det dragit allt rätt så gipsade de armen och lade på bandage, sedan väntade ny röntgen för att se att det blivit bra. Efter den nya röntgen fick jag beskedet att armen var återställd och här kände jag även själv hur smärtan hade försvunnit mer samt att jag helt plötsligt kunde röra mina fingrar igen utan att det gjorde ont. Trots att allt såg bra ut hade de beslutat att operera den då jag var så pass ung samt minska risken för funktionsnedsättning i den armen/handen. Även om jag mer än allt annat bara ville tillbaka till stugan och vara med Viktor, så fattade jag att det bara var att acceptera läget, operera mig samt acceptera en natt på ITA.


Klockan 19.00 hämtade de mig för operation och ungefär 19.15 låg jag i en djupsömn och opererades. Vaknade ungefär runt 20.00 och var på väg till "uppvak" (eller vad de kallar det), och där var jag fram till ungefär 24.00 men sov i stort sätt hela tiden, extremt trött tjej. När jag kom tillbaka till mitt rum på ITA fick jag äntligen ett glas saft (har då varken druckit eller ätit sedan ungefär 9.00) och sedan ringde jag mamma som fortfarande var vaken. Där grät jag lite till som den känsloperson jag är. Dagen efter blir det en sista röntgen redan 8.30 och vid 10.30 fick jag prata med läkare om sjukskrivning, smärtstillande med mera och Klockan 12.15 var Viktor på plats för att hämta mig efter att ha städat och stängt ner stugan uppe i Sälen..


Så från att ha planerat en rolig långhelg, så blev det en mycket tråkigare och jobbigare helg. De första fyra dagarna var absolut värst. Jag sov knappt för att det gjorde ont och när jag väl sov kunde jag bara sova på en sida då jag endast kunde ha handen på ett sätt. Helt plötsligt var det massa saker jag inte kunde göra som att borsta håret, sätta upp håret i en hästsvans, knäppa en knapp med mera. Helt sjukt. Mot helgen blev jag mycket starkare och då kunde jag börja hjälpa till liiite. Den andra veckan gick mycket bättre och nu när det gått över två veckor lever jag typ ett annat liv. Är massor med saker jag absolut inte kan göra men nu har jag hittat ett sätt att sätta upp mitt hår och det är helt fantastiskt. I morse kunde jag även trycka på "låsa upp"-knappen till bilen med den vänstra handen. Yay!


Den 15 november ska jag in för att ta bort gips och dra ur stift (det som de har opererat "in" om jag kan säga så?). Det jobbiga med allt detta är att jag haft svårt med vad jag ska ha på mig då tröjorna tryckt på gipset som i sin tur tryckt mot såret. Sedan är det kroppen. Jag är en väldigt aktiv person som rör mig varje dag. Jag tränar långa pass, intervaller, styrketränar, åker rullskidor och sedan de dagar jag inte tränar tar jag en promenad. Så från en aktiv person till att ligga i soffan under tre dagar tyckte inte min kropp om på många sätt. Den har börjat vant sig nu med bara promenader och en del styrketräning (av det jag klarar av), men det är jobbigt. Längtar framför allt till att kunna träna normalt igen. Sedan tär det en del att jag inte kan göra vissa hussysslor hemma då jag inte kan vri handen. Det känns så fjompigt att behöva be Viktor om småsaker, men samtidigt kan jag inte gör något åt det.


Här kommer några bilder som jag knåpade ihop under all gråt och sömn. Burkarna som det står V och H på är till mina linser. Jag fick inte ha i dem under operation och inte hade jag heller något vätska med eftersom jag åkte in akut. Tack och lov fixade personalen två burkar och lite vätska.



0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla