En kommande ledighet

En kommande ledighet väntar runt hörnet och jag är mer än redo för den.


Det var ett tag sedan jag skrev och faktum är att tiden inte riktigt funnits för att hinna med det. Men nu börjar det lugna ner sig från alla håll och kanter och jag kan börja pricka av min lista med sådant som legat på hög en längre tid och även hinna göra onödiga saker som jag velat göra en längre tid.


Först tänkte jag uppdatera om min handled som det nu är 8,5 vecka sedan jag bröt av. Rehabiliteringen går okej, jag kan göra mer och mer saker för varje dag och sedan i måndags får jag belasta den till max, MEN att alltid ha i åtanke att det kommer ta tid innan jag inte känner någon smärta alls. Kan ta upp till 6-12 månader innan det försvinner. För tillfället är det vissa saker jag inte kan göra som exempelvis: öppna vissa dörrar, hålla i för tunga saker, spela fiol eller gitarr, trycka upp bältet i bilen med mera. I lite mer än en vecka har jag haft någon konstig molande värk strax ovan för handleden och den kommer inte när jag använder eller tärnar handleden som om det skulle vara någon "överansträngning", utan den kommer när jag tar det lugnt som sitta i soffan. När jag pratade med min kontakt på rehabiliteringen trodde hon att det kunde vara något med läkningsprocessen, vilket jag också tror. Den 14 januari ska jag in på koll igen och vi får se då om det har blivit bättre.


Mer saker som går framåt är träningen. Jag skulle nästan vilja säga att jag typ är tillbaka helt där jag var innan med konditionen, men jag tror tyvärr jag har en liten bit kvar. Det viktiga är att det går framåt och jag ska fortsätta träna så som jag gör nu. Något nytt är att jag i morgon ska börja styrketräna lite smått igen med min vänstra arm. Jag ska börja med otroligt lätta vikter och försöka bygga upp lite muskler. Troligtvis kommer detta ta månader innan jag är tillbaka där jag var MEN som jag sagt tidigare så ska jag skynda långsamt. :)


I början skrev jag att jag har börjat pricka av min lista med sådant som legat på hög ett tag. En sådan sak är bland annat att träna köra drönare. Det var ett tag sedan jag körde på grund av min brutna arm samt vädret, men idag kom jag igång och körde lite vid Storsjön här i Dala-Järna. I morgon (om det inte blåser allt för mycket) tänkte jag åka upp till Kringelrisåsen. Här kommer några bilder från dagen.

Under jul/nyår någon gång kommer jag ha min första nyföddfotografering på länge och jag ser så otroligt fram emot det. Inte bara för att få fotografera en lite bebis igen, utan också för att min handled klarar av det.


Förutom denna fotografering kommer jag vara helt ledig under både jul och nyår, sammanlagt ca 14-15 dagar. Jag kanske jobbar lite om jag får lust när Viktor jobbar, men planen är att vara helt ledig faktiskt. Varför kanske ni undrar nu? På grund av denna fantastiska höst som givit så mycket men där jag också har arbetat otroligt mycket i kombination med mitt andra jobb, träning och övriga liv, samt kommer att ha en fullspäckad sommar med bröllop (om inte pandemin sätter stopp för det), så behöver jag ladda mina batterier.


Förra året kom livet i kapp mig efter fyra otroligt stressade år, där kroppen sa ifrån och bara egentligen "stängde" av lite. Jag började märka av att något var fel när jag var trött hela tiden. Jag tog blodprover och EKG på vårdcentralen men ingenting visade sig vara fel, jag var en "pigg och allert 27 åring". Efter ytterligare några veckor började jag märka av i min träning att orken inte längre fanns där. Ena veckan sprang jag milen utan problem och nästa vecka orkade jag knappt 4 km. Det var inte förrän jag sprang med min vän Sigrid (där jag till och med fick lov att stanna efter ca 3km), som både hon och jag insåg att något var fel. Denna gång fanns det inte heller några fysiska fel på mig, med efter att jag beskrivit för läkaren hur jag levt mitt liv de tidigare åren kunde hon endast komma fram till att kroppen visar att "du är slut och du behöver vila".


Jag förstod direkt och litade på hennes omdöme, för det var inte första gången jag hörde från en läkare säga åt mig att tagga ner. Även om det var tråkigt att jag fick lov att lägga om en del rutiner i mitt liv och lägga om min träning så är jag ändå glad att kroppen visade det på detta sätt. Liksom det var ingen stor skada som hade skett och jag fick en insikt i hur skör kroppen är både fysisk och psykiskt. Över ett helt år har nu gått och idag vet jag när jag behöver vila och förebygga inför kommande veckor. För en gång skull känner jag mig faktiskt ganska smart över hur pass bra jag känner mig själv och min kropp.


Så med detta sagt vill jag önska er en trevlig fredag och kommande helg. Klockan är nu alldeles för mycket och det är dags för mig att krypa till sängs.


Kram Sofie

0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla